Carl Olof Rosenius
Lina Sandell og Rosenius var venner og medarbeidere. Etter
Rosenius sin død, skrev Lina Sandell et langt minneord på rim om forkynneren og
sjelesørgeren, Nordens ”lille Luther”, C. O. Rosenius.
Her er et lite utdrag, hentet
fra ”Samlade Sånger af L.S. II”
Bilder ur
Karl Olof Rosenii lif’
”Tänken på edra lärare, som till
eder hafva talat Guds ord, och efterföljen deras tro, skådande hvad utgång
deras umgängelse hade.” Heb 13,7
Herrens är det stora verket – hvilken
man med all sin kraft
Gifver väl åt minsta frökorn lif
och växtlighet och saft?
Öfver allt och öfver alla råder
ju allenast Gud,
Hvem han vill i nåd han väljer
til sin man, sitt sändebud.
Han är rik utöfver alla, rik i
sina redskap ock,
O, må vi med vördnad skåda på
hans dyra vittnesflock!
Hvarje tjänare sin gåfva liksom
sin mission har fått,
Men hvad han hos alla söker, det
är trohet, trohet blott.
Dock, om nu vi skulle vandra
spörjande ibland vårt folk:
Hvem har Herren här bland eder
brukat til sin viljas tolk?
”Hvem har framför många andra
framlagt nådens lära klar?”
Skulle tusen röster svara: ”Vår Rosenius det var!”
Hörom ock den unge pastorn, af
Guds frid delaktiggjord
I det öfverfulla templet fritt
förkunna nådens ord
För de tusende, som komma mången
gång från fjeran trakt
Gripna utaf ordets sanning och af
evangelii makt.
Hörom honom fritt bekänna: ”Länge
jag i blindhet gick,
Djärft predikande en lära, hvaraf
lif dock ingen fick
Talande om tro och bättring,
gärningar och goda verk,
Men förgätande att grunden är
blott Kristi gärning – märk!
Nitisk mot den nya läran stod jag
där så stolt och stark,
En ortodoxiens kämpe på förnuftets
frusna mark;
Men hvad under, Herren fann mig,
bragte mig till korsets fot,
Med ett blad af ”Pietisten” han
mig fångat i sin not!
Några ord ur Romarbrefvet med
förklaringen deraf
Väckte mig till ny besinning af
hvad Gud med Sonen gaf,
När det heter: Genom honom vi förlikningen nu fått,
Allt är botadt i den ene – allt är genom honom godt!
Hvad jag förr ej sett, jag såg
nu, glad, förundrad, blygselfull;
Sedan dess väl många stormar sökt
min fridsgrund slå omkull,
Men den står dock fast, ty Herren
själf i nåd har lagt den så,
Och hvad han har lagt det måste
uti evighet bestå!”
0 kommentarer:
Legg inn en kommentar